Psaltaren 147
1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
Alleluya. Herie ye the Lord, for the salm is good; heriyng be myrie, and fair to oure God.
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
The Lord schal bilde Jerusalem; and schal gadere togidere the scateryngis of Israel.
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
Which Lord makith hool men contrit in herte; and byndith togidere the sorewes of hem.
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
Which noumbrith the multitude of sterris; and clepith names to alle tho.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Oure Lord is greet, and his vertu is greet; and of his wisdom is no noumbre.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
The Lord takith vp mylde men; forsothe he makith low synneris `til to the erthe.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
Bifore synge ye to the Lord in knoulechyng; seye ye salm to oure God in an harpe.
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
Which hilith heuene with cloudis; and makith redi reyn to the erthe. Which bryngith forth hei in hillis; and eerbe to the seruice of men.
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
Which yyueth mete to her werk beestis; and to the briddys of crowis clepinge hym.
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
He schal not haue wille in the strengthe of an hors; nether it schal be wel plesaunt to hym in the leggis of a man.
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
It is wel plesaunt to the Lord on men that dreden hym; and in hem that hopen on his mercy.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
Jerusalem, herie thou the Lord; Syon, herie thou thi God.
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
For he hath coumfortid the lockis of thi yatis; he hath blessid thi sones in thee.
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
Which hath set thi coostis pees; and fillith thee with the fatnesse of wheete.
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
Which sendith out his speche to the erthe; his word renneth swiftli.
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
Which yyueth snow as wolle; spredith abrood a cloude as aische.
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
He sendith his cristal as mussels; who schal suffre bifore the face of his cooldnesse?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
He schal sende out his word, and schal melte tho; his spirit schal blowe, and watris schulen flowe.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
Which tellith his word to Jacob; and hise riytfulnessis and domes to Israel.
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
He dide not so to ech nacioun; and he schewide not hise domes to hem.
