Psaltaren 147
1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
Praise ye the LORD: for [it is] good to sing praises to our God; for [it is] pleasant; [and] praise is comely.
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
The LORD buildeth up Jerusalem: he gathereth together the outcasts of Israel.
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
He healeth the broken in heart, and bindeth up their wounds.
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
He telleth the number of the stars; he calleth them all by [their] names.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Great [is] our LORD, and of great power: his understanding [is] infinite.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
The LORD lifteth up the meek: he casteth the wicked down to the ground.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
Sing to the LORD with thanksgiving; sing praise upon the harp to our God:
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
Who covereth the heaven with clouds, who prepareth rain for the earth, who maketh grass to grow upon the mountains.
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
He giveth to the beast his food, [and] to the young ravens which cry.
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
He delighteth not in the strength of the horse: he taketh not pleasure in the legs of a man.
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
The LORD taketh pleasure in them that fear him, in those that hope in his mercy.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
Praise the LORD, O Jerusalem; praise thy God, O Zion.
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
For he hath strengthened the bars of thy gates; he hath blessed thy children within thee.
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
He maketh peace [in] thy borders, [and] filleth thee with the finest of the wheat.
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
He sendeth forth his commandment [upon] earth: his word runneth very swiftly.
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
He giveth snow like wool: he scattereth the hoar-frost like ashes.
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
He casteth forth his ice like morsels: who can stand before his cold?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
He sendeth out his word, and melteth them: he causeth his wind to blow, [and] the waters flow.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
He showeth his word to Jacob, his statutes and his judgments to Israel.
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
He hath not dealt so with any nation: and [as for his] judgments, they have not known them. Praise ye the LORD.
