Psaltaren 147
1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
Praise ye Yah, For it is good, to make melody to our GOD, —For it is delightful, seemly is praise!
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
Yahweh, is building Jerusalem, The outcasts of Israel, will he gather together.
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
He is healing the broken in heart, —and binding up their hurts.
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
Counting the number of the stars, To all of them—names, he giveth.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Great is our Lord, and of abounding strength, And, his knowledge, cannot be expressed.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
Yahweh, relieveth the humbled! casting the lawless down to the earth.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
Respond to Yahweh with thanksgiving, Make melody to our God with the lyre.
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
Who covereth the heavens with clouds, preparing rain for the earth, who causeth the mountains to sprout grass:
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
Giving, to the beast, its food, to the young ravens, when they cry.
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
Not in the strength of the horse, doth he delight, Not in the legs of a man, hath he pleasure:
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
Yahweh, hath pleasure, in them who revere him, in them who wait for his lovingkindness.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
Laud thou, O Jerusalem, Yahweh, Praise thy God, O Zion:
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
For he hath strengthened the bars of thy gates, He hath blessed thy children in thy midst:
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
Who maketh thy boundaries to be peace, With the marrow of wheat, doth he satisfy thee:
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
Who sendeth his utterance to the earth, How swiftly, runneth his word!
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
Who giveth snow like wool, Hoar-frost—like ashes, he scattereth:
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
Casting forth his ice like crumbs, Before his cold, who can stand?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
He sendeth forth his word and melteth them, He causeth his wind to blow, the waters, stream along:
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
Declaring his word unto Jacob, His statutes and his regulations, unto Israel.
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
He hath not dealt so with any nation, and, his regulations, he maketh not known to them. Praise ye Yah!
