Psaltaren 147
1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
Hallelujah; for it is good to sing praises unto our God; for it is comely; [him] becometh praise.
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
The Lord buildeth up Jerusalem: the outcasts of Israel will he gather together;
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
He that healeth the broken-hearted, and bindeth up their hurts;
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
Who counteth the number of the stars; who calleth them all by [their] names.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Great is our Lord, and abundant in power: his understanding is immeasurable.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
The Lord helpeth up the meek: he bringeth down the wicked to the ground.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
Lift up a song unto the Lord with thanksgiving; sing praises unto our God with the harp;
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
Who covereth the heaven with clouds, who prepareth rain for the earth, who causeth grass to grow upon the mountains;
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
Who giveth to the beast its food, to the young ravens which cry.
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
Not in the strength of the horse hath he delight: nor in the [swiftness of the] legs of man taketh he pleasure.
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
The Lord taketh pleasure in those that fear him, that wait for his kindness.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
Glorify, O Jerusalem, the Lord: praise thy God, O Zion.
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
For he hath strengthened the bars of thy gates; he hath blessed thy children in the midst of thee;
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
He who bestoweth peace in thy borders, who satisfieth thee with the best of wheat;
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
He who sendeth forth his decree unto the earth: how swiftly speedeth his word along!
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
He who dispenseth snow like wool; who streweth about the hoarfrost like ashes;
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
He who casteth down his ice like pieces: before his cold who can stand?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
He sendeth out his word, and melteth them: he causeth his wind to blow, and waters run along.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
He declareth his word unto Jacob, his statutes and his ordinances unto Israel.
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
He hath not done so unto any nation: and [his] ordinances— these they know not. Hallelujah.
