Psaltaren 147

1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.

Lover Herren! thi det er godt at synge vor Gud Psalmer; thi det er lifligt, Lovsang sømmer sig.

2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.

Herren bygger Jerusalem, han samler de fordrevne af Israel.

3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.

Han helbreder dem, som have et sønderbrudt Hjerte, og forbinder deres Saar.

4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.

Han sætter Tal paa Stjernerne, han nævner dem alle sammen ved Navn.

5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.

Stor er vor Herre og vældig i Kraft, der er intet Maal paa hans Forstand.

6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.

Herren oprejser de sagtmodige; de ugudelige fornedrer han til Jorden.

7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;

Svarer Herren med Taksigelse, synger vor Gud Psalmer til Harpe;

8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;

ham, som bedækker Himmelen med Skyer, ham, som beskikker Regn paa Jorden, ham, som lader Græs gro paa Bjergene;

9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.

ham, som giver Føde til Kvæget, til Ravnens Unger, som skrige.

10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.

Hans Lyst er ikke Hestens Styrke; han har ikke Behag i Mandens raske Ben.

11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.

Behag har Herren til dem, som ham frygte, som haabe paa hans Miskundhed.

12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.

O, Jerusalem! pris Herren; o, Zion! lov din Gud.

13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.

Thi han har gjort dine Portes Stænger stærke, han har velsignet dine Børn i din Midte.

14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.

Han beskikker Fred i dine Landemærker, han mætter dig med den bedste Hvede.

15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.

Han sender sit Ord til Jorden, hans Beføling løber saare hastelig.

16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.

Han lader Sne lægge sig som Uld, han udstrør Rimfrost som Aske.

17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?

Han udkaster sin Is som Billinger; hvo kan staa for hans Kulde?

18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.

Han sender sit Ord og smelter den; han lader sit Vejr blæse, saa flyde Vandene hen.

19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.

Han kundgør Jakob sine Ord, Israel sine Skikke og sine Love.

20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.

Saaledes har han ikke gjort ved noget andet Folk, og Lovene dem kende de ikke. Halleluja!