Psaltaren 147
1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
Chvalte Hospodina, nebo dobré jest zpívati žalmy Bohu našemu, nebo rozkošné jest, a ozdobná jest chvála.
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
Stavitel Jeruzaléma Hospodin, rozptýlený lid Izraelský shromažďuje,
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
Kterýž uzdravuje skroušené srdcem, a uvazuje bolesti jejich,
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
Kterýž sčítá počet hvězd, a každé z nich ze jména povolává.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Velikýť jest Pán náš, a nesmírný v síle; rozumnosti jeho není počtu.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
Pozdvihuje pokorných Hospodin, ale bezbožné snižuje až k zemi.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
Zpívejte Hospodinu s díkčiněním, zpívejte žalmy Bohu našemu na citaře,
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
Kterýž zastírá nebesa hustými oblaky, nastrojuje zemi déšť, a vyvodí trávu na horách.
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
Kterýž dává hovadům potravu jejich, i mladým krkavcům, kteříž volají k němu.
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
Nemáť v síle koně zalíbení, aniž se kochá v lejtkách muže udatného.
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
Líbost má Hospodin v těch, kteříž se ho bojí, a kteříž doufají v milosrdenství jeho.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
Chval, Jeruzaléme, Hospodina, chval Boha svého, Sione.
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
Nebo on utvrzuje závory bran tvých, požehnání udílí synům tvým u prostřed tebe.
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
On působí v končinách tvých pokoj, a bělí pšeničnou nasycuje tě.
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
On když vysílá na zemi rozkaz svůj, velmi rychle k vykonání běží slovo jeho.
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
Onť dává sníh jako vlnu, jíním jako popelem posýpá.
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
Hází ledem svým jako skyvami; před zimou jeho kdo ostojí?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
Vysílaje slovo své, rozpouští je; hned jakž povane větrem svým, anť tekou vody.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
Zvěstuje slovo své Jákobovi, ustanovení svá a soudy své Izraelovi.
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
Neučinilť tak žádnému národu, a protož soudů jeho nepoznali. Halelujah.
