Psaltaren 147
1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.
BOEIPA te thangthen uh. Mamih kah Pathen tingtoeng he then tih koehnah neh naepnoi rhoeprhui pai.
2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.
Jerusalem aka thoh BOEIPA loh a heh tih Israel te a calui.
3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.
Lungbuei a rhek rhoek te a hoeih sak tih a hma te a poi pah.
4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.
Aisi rhoek ke amah tarhing la a tae tih a ming te rhip a sui.
5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.
Mamih kah Boeipa tah len tih a thadueng khaw yet. A lungcuei te tae lek pawh.
6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.
Kodo rhoek aka tungaep BOEIPA loh halang rhoek te diklai la a kunyun sak.
7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;
BOEIPA te uemonah neh doo lamtah mamih kah Pathen te rhotoeng neh tingtoeng uh.
8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;
Vaan ke khomai neh a thing tih diklai ham khotlan a hmoel pah dongah tlang ah sulrham a poe sak.
9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.
A pang uh vaengah rhamsa ham neh vangak ca ham a buh a khueh pah.
10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.
Marhang kah thayung thamal neh hmae pawt tih, hlang kho dongah khaw aka ngaingaih pawh.
11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.
Amah aka rhih so neh a sitlohnah dongah aka ngaiuep ni BOEIPA loh a ngaingaih.
12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.
Aw Jerusalem BOEIPA taengah domyok ti lamtah, aw Zion na Pathen te thangthen laeh.
13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.
Na vongka kah thohkalh te a caang sak tih na kotak kah na ca rhoek te yoethen a paek.
14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.
Na khorhi ah rhoepnah a khueh tih cang tha te nang n'kum sak.
15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.
A olthui te diklai la a tueih tih a ol loh leklek yong.
16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.
Vuelsong te tumul bangla a haeh tih vueltling te hmaiphu bangla a yaal.
17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?
A rhaelnu te a tham la a lun vaengah a khosik hmai ah unim aka pai thai?
18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.
A ol a tueih vaengah te rhoek yut tih a hil neh a hmuh vaengah tui la cip.
19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.
A ol te a ol bangla Jakob taengah, a oltlueh neh a laitloeknah Israel taengah a phoe sak.
20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.
Te te namtom boeih taengah a saii pawt dongah ni laitloeknah te a ming uh pawh. BOEIPA te thangthen uh.
