Psaltaren 146

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.

Louvae ao Senhor. Ó alma minha, louva ao Senhor.

2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

Louvarei ao Senhor durante a minha vida; cantarei louvores ao meu Deus emquanto eu fôr vivo.

3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

Não confieis em principes, nem no filho do homem, em quem não ha salvação.

4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

Sae-lhe o espirito, volta para a terra: n'aquelle mesmo dia perecem os seus pensamentos.

5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

Bemaventurado aquelle que tem o Deus de Jacob por seu auxilio, e cuja esperança está posta no Senhor seu Deus.

6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

O que fez os céus e a terra, o mar e tudo quanto ha n'elles, e o que guarda a verdade para sempre;

7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

O que faz justiça aos opprimidos, o que dá pão aos famintos. O Senhor solta os encarcerados.

8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

O Senhor abre os olhos aos cegos: O Senhor levanta os abatidos: o Senhor ama os justos.

9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

O Senhor guarda os estrangeiros: sustem o orphão e a viuva, mas transtorna o caminho dos impios.

10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

O Senhor reinará eternamente; o teu Deus, ó Sião, é de geração em geração. Louvae ao Senhor.