Psaltaren 146

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.

Alleluia, Aggæi, et Zachariæ.

2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

Lauda anima mea Dominum, laudabo Dominum in vita mea: psallam Deo meo quamdiu fuero. Nolite confidere in principibus:

3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

in filiis hominum, in quibus non est salus.

4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

Exibit spiritus eius, et revertetur in terram suam: in illa die peribunt omnes cogitationes eorum.

5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

Beatus, cuius Deus Iacob adiutor eius, spes eius in Domino Deo ipsius:

6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

qui fecit cælum et terram, mare, et omnia, quæ in eis sunt.

7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

Qui custodit veritatem in sæculum, facit iudicium iniuriam patientibus: dat escam esurientibus. Dominus solvit compeditos:

8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

Dominus illuminat cæcos. Dominus erigit elisos, Dominus diligit iustos.

9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

Dominus custodit advenas, pupillum et viduam suscipiet: et vias peccatorum disperdet.

10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

Regnabit Dominus in sæcula Deus tuus Sion, in generationem et generationem.