Psaltaren 146

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.

ヱホバを讃稱へよ わがたましひよヱホバをほめたたへよ

2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

われ生るかぎりはヱホバをほめたたへ わがながらふるほどはわが神をほめうたはん

3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

もろもろの君によりたのむことなく 人の子によりたのむなかれ かれらに助あることなし

4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

その氣息いでゆけばかれ土にかへる その日かれがもろもろの企図はほろびん

5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

ヤコブの神をおのが助としその望をおのが神ヱホバにおくものは福ひなり

6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

此はあめつちと海とそのなかなるあらゆるものを造り とこしへに眞實をまもり

7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

虐げらるるもののために審判をおこなひ 飢ゑたるものに食物をあたへたまふ神なり ヱホバはとらはれたる人をときはなちたまふ

8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

ヱホバはめしひの目をひらき ヱホバは屈者をなほくたたせ ヱホバは義しきものを愛しみたまふ

9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

ヱホバは他邦人をまもり 孤子と寡婦とをささへたまふ されど惡きものの徑はくつがへしたまふなり

10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

ヱホバはとこしへに統御めたまはん シオンよなんぢの神はよろづ代まで統御めたまはん ヱホバをほめたたへよ