Psaltaren 146

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.

Louez l’Éternel! Mon âme, loue l’Éternel!

2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

Je louerai l’Éternel tant que je vivrai, Je célébrerai mon Dieu tant que j’existerai.

3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

Ne vous confiez pas aux grands, Aux fils de l’homme, qui ne peuvent sauver.

4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

Leur souffle s’en va, ils rentrent dans la terre, Et ce même jour leurs desseins périssent.

5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

Heureux celui qui a pour secours le Dieu de Jacob, Qui met son espoir en l’Éternel, son Dieu!

6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

Il a fait les cieux et la terre, La mer et tout ce qui s’y trouve. Il garde la fidélité à toujours.

7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

Il fait droit aux opprimés; Il donne du pain aux affamés; L’Éternel délivre les captifs;

8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

L’Éternel ouvre les yeux des aveugles; L’Éternel redresse ceux qui sont courbés; L’Éternel aime les justes.

9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

L’Éternel protège les étrangers, Il soutient l’orphelin et la veuve, Mais il renverse la voie des méchants.

10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

L’Éternel règne éternellement; Ton Dieu, ô Sion! Subsiste d’âge en âge! Louez l’Éternel!