Psaltaren 146

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.

Praise ye the LORD. Praise the LORD, O my soul.

2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

While I live will I praise the LORD: I will sing praises unto my God while I have any being.

3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

Put not your trust in princes, nor in the son of man, in whom there is no help.

4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

His breath goeth forth, he returneth to his earth; in that very day his thoughts perish.

5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

Happy is he that hath the God of Jacob for his help, whose hope is in the LORD his God:

6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

Which made heaven and earth, the sea, and all that in them is; which keepeth truth for ever:

7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

Which executeth judgment for the oppressed; which giveth food to the hungry: the LORD looseth the prisoners;

8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

The LORD openeth [the eyes of] the blind; the LORD raiseth up them that are bowed down; the LORD loveth the righteous;

9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

The LORD preserveth the strangers; he upholdeth the fatherless and widow; but the way of the wicked he turneth upside down.

10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

The LORD shall reign for ever, thy God, O Zion, unto all generations. Praise ye the LORD.