Psaltaren 146

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.

My soul, praise the Lord.

2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

I will praise the Lord, while I live; I will sing to my God, while I am.

3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

Put not your trust in princes mortals, in whom is no help.

4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

When their breath goes out, they go back to the dust: on that very day their purposes perish.

5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

Happy those whose help is the God of Jacob: whose hope is set on the Lord their God,

6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

the Creator of heaven and earth, the sea, and all that is in them. He remains eternally loyal.

7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

For the wronged he executes justice; he gives bread to the hungry; the Lord releases the prisoners.

8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

The Lord gives sight to the blind: the Lord raises those who are bowed. The Lord loves the righteous.

9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

The Lord preserves the stranger, upholds the widow and orphan, but the wicked he leads to disaster.

10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

The Lord shall reign forever, your God, O Zion, to all generations. Hallelujah.