Psaltaren 146

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.

Hallelujah. Praise the LORD, O my soul.

2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

I will praise the LORD while I live; I will sing praises unto my God while I have my being.

3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

Put not your trust in princes, nor in the son of man, in whom there is no help.

4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

His breath goeth forth, he returneth to his dust; in that very day his thoughts perish.

5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

Happy is he whose help is the God of Jacob, whose hope is in the LORD his God,

6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

Who made heaven and earth, the sea, and all that in them is; who keepeth truth for ever;

7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

Who executeth justice for the oppressed; who giveth bread to the hungry. The LORD looseth the prisoners;

8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

The LORD openeth the eyes of the blind; the LORD raiseth up them that are bowed down; the LORD loveth the righteous;

9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

The LORD preserveth the strangers; He upholdeth the fatherless and the widow; but the way of the wicked He maketh crooked.

10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

The LORD will reign for ever, Thy God, O Zion, unto all generations. Hallelujah.