Psaltaren 146

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.

Halleluja! Loof Jahweh mijn ziel!

2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

Zolang ik leef, wil ik Jahweh prijzen, Mijn God verheerlijken, zolang ik besta!

3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

Vertrouwt niet op vorsten, Op mensen, die niet kunnen helpen:

4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

Is hun adem heen, ze keren terug tot het stof, En het is met hun plannen gedaan.

5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

Gelukkig, wien de God van Jakob blijft helpen, Wiens hoop is gevestigd op Jahweh, zijn God:

6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

Die hemel en aarde heeft gemaakt, De zee met wat ze bevat. Jahweh, die trouw blijft voor eeuwig,

7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

De verdrukten verdedigt, Brood aan de hongerigen reikt, En de gevangenen bevrijdt!

8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

Jahweh opent de ogen der blinden, Jahweh richt de gebukten weer op; Jahweh heeft de rechtvaardigen lief,

9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

Jahweh draagt zorg voor de zwervers. Hij is een steun voor weduwen en wezen, Maar de bozen richt Hij te gronde:

10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

Jahweh is Koning voor eeuwig; Uw God, o Sion, van geslacht tot geslacht!