Psaltaren 146

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.

Halleluja! Pris HERREN, min Sjæl!

2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

Jeg vil prise HERREN hele mit Liv, lovsynge min Gud, så længe jeg lever.

3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

Sæt ikke eders Lid til Fyrster, til et Menneskebarn, der ikke kan hjælpe!

4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

Hans Ånd går bort, han bliver til Jord igen, hans Råd er bristet samme Dag.

5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

Salig den, hvis Hjælp er Jakobs Gud, hvis Håb står til HERREN hans Gud,

6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

som skabte Himmel og Jord, Havet og alf, hvad de rummer, som evigt bevarer sin Trofasthed

7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

og skaffer de undertrykte Ret, som giver de sultne Brød! HERREN løser de fangne,

8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

HERREN åbner de blindes Øjne, HERREN rejser de bøjede, HERREN elsker de retfærdige,

9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

HERREN vogter de fremmede, opholder faderløse og Enker, men gudløses Vej gør han kroget.

10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

HERREN er Konge for evigt, din Gud, o Zion, fra Slægt til Slægt. Halleluja!