Psaltaren 145

1 Ett lof Davids. Jag vill upphöja dig, min Gud, du Konung, och ditt Namn lofva alltid och förutan ända.

2 Jag vill dagliga lofva dig, och ditt Namn prisa alltid och förutan ända.

3 Herren är stor, och mycket loflig, och hans storhet är osägelig.

4 Barnabarn skola prisa dina verk, och tala om ditt välde.

5 Jag vill tala om dina härliga stora äro, och om dina under;

6 Att man skall tala om dina härliga gerningar, och att man förtäljer dina härlighet;

7 Att man skall prisa dina stora godhet, och lofva dina rättfärdighet.

8 Nådelig och barmhertig är Herren, tålig och af stor godhet.

9 Herren är allom god, och förbarmar sig öfver all sin verk.

10 All din verk, Herre, skola tacka dig, och dine helige lofva dig;

11 Och prisa dins rikes äro, och tala om ditt välde;

12 Att ditt välde må menniskors barnom kunnogt varda, och dins rikes härliga majestät.

13 Ditt rike är ett evigt rike, och ditt herradöme varar förutan ända.

14 Herren uppehåller alla de som falla, och uppreser alla de som nederslagne äro.

15 Allas ögon vänta efter dig, och du gifver dem sin spis i sinom tid.

16 Du upplåter dina hand, och uppfyller allt det som lefver med behag.

17 Herren är rättfärdig i alla sina vägar, och helig i alla sina gerningar.

18 Herren är när allom dem som åkalla honom, allom dem som med allvar åkalla honom.

19 Han gör hvad de gudfruktige begära, och hörer deras rop, och hjelper dem.

20 Herren bevarar alla de honom älska, och skall förgöra alla ogudaktiga.

21 Min mun skall säga Herrans lof; allt kött lofve hans helga Namn alltid, och förutan ända!