Psaltaren 144

1 En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;

Av David. Lovet være Herren, min klippe, han som oplærer mine hender til strid, mine fingrer til krig,

2 Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;

min miskunn og min festning, min borg og min redningsmann, mitt skjold og den jeg tar min tilflukt til, den som tvinger mitt folk under mig.

3 Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?

Herre, hvad er et menneske, at du kjenner ham, et menneskebarn, at du akter på ham!

4 Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.

Et menneske er lik et åndepust, hans dager er som en skygge som farer forbi.

5 Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.

Herre, bøi din himmel og far ned, rør ved fjellene så de ryker!

6 Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.

La lynet lyne og spred dem, send dine piler og skrem dem!

7 Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;

Rekk ut dine hender fra det høie, fri mig og frels mig fra store vann, fra fremmedes hånd,

8 Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.

de hvis munn taler svik, og hvis høire hånd er en løgnens hånd.

9 Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;

Gud! En ny sang vil jeg synge dig, til tistrenget harpe vil jeg lovsynge dig,

10 Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.

du som gir kongene frelse, som redder David, din tjener, fra det onde sverd.

11 Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;

Frels mig og fri mig fra fremmedes hånd, de hvis munn taler svik, og hvis høire hånd er en løgnens hånd,

12 Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;

forat våre sønner må være som planter, høit vokset i sin ungdom, våre døtre som hjørnestolper, hugget som til et slott,

13 Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;

forat våre forrådshus må være fulle og gi av alle slag, at vårt småfe må øke sig i tusentall, ja i titusentall på våre gater,

14 Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.

at våre kuer må ha kalv, at det ingen skade må være og intet tap og intet klageskrik på våre gater.

15 Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.

Salig er det folk som det går således; salig er det folk hvis Gud Herren er.