Psaltaren 144

1 En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;

De David. Béni soit l’Éternel, mon rocher, Qui exerce mes mains au combat, Mes doigts à la bataille,

2 Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;

Mon bienfaiteur et ma forteresse, Ma haute retraite et mon libérateur, Mon bouclier, celui qui est mon refuge, Qui m’assujettit mon peuple!

3 Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?

Éternel, qu’est-ce que l’homme, pour que tu le connaisses? Le fils de l’homme, pour que tu prennes garde à lui?

4 Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.

L’homme est semblable à un souffle, Ses jours sont comme l’ombre qui passe.

5 Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.

Éternel, abaisse tes cieux, et descends! Touche les montagnes, et qu’elles soient fumantes!

6 Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.

Fais briller les éclairs, et disperse mes ennemis! Lance tes flèches, et mets-les en déroute!

7 Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;

Étends tes mains d’en haut; Délivre-moi et sauve-moi des grandes eaux, De la main des fils de l’étranger,

8 Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.

Dont la bouche profère la fausseté, Et dont la droite est une droite mensongère.

9 Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;

O Dieu! Je te chanterai un cantique nouveau, Je te célébrerai sur le luth à dix cordes.

10 Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.

Toi, qui donnes le salut aux rois, Qui sauvas du glaive meurtrier David, ton serviteur,

11 Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;

Délivre-moi et sauve-moi de la main des fils de l’étranger, Dont la bouche profère la fausseté, Et dont la droite est une droite mensongère!…

12 Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;

Nos fils sont comme des plantes Qui croissent dans leur jeunesse; Nos filles comme les colonnes sculptées Qui font l’ornement des palais.

13 Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;

Nos greniers sont pleins, Regorgeant de toute espèce de provisions; Nos troupeaux se multiplient par milliers, par dix milliers, Dans nos campagnes;

14 Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.

Nos génisses sont fécondes; Point de désastre, point de captivité, Point de cris dans nos rues!

15 Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.

Heureux le peuple pour qui il en est ainsi! Heureux le peuple dont l’Éternel est le Dieu!