Psaltaren 144

1 En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;

[A Psalm off] David. Blessed be the LORD my rock, which teacheth my hands to war, [and] my fingers to fight:

2 Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;

My lovingkindness, and my fortress, my high tower, and my deliverer; my shield, and he in whom I trust; who subdueth my people under me.

3 Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?

LORD, what is man, that thou takest knowledge of him? or the son of man, that thou makest account of him?

4 Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.

Man is like to vanity: his days are as a shadow that passeth away.

5 Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.

Bow thy heavens, O LORD, and come down: touch the mountains, and they shall smoke.

6 Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.

Cast forth lightning, and scatter them; send out thine arrows, and discomfit them.

7 Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;

Stretch forth thine hand from above; rescue me, and deliver me out of great waters, out of the hand of strangers;

8 Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.

Whose mouth speaketh vanity, and their right hand is a right hand of falsehood.

9 Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;

I will sing a new song unto thee, O God: upon a psaltery of ten strings will I sing praises unto thee.

10 Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.

It is he that giveth salvation unto kings: who rescueth David his servant from the hurtful sword.

11 Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;

Rescue me, and deliver me out of the hand of strangers, whose mouth speaketh vanity, and their right hand is a right hand of falsehood.

12 Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;

When our sons shall be as plants grown up in their youth; and our daughters as corner stones hewn after the fashion of a palace;

13 Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;

[When] our garners are full, affording all manner of store; [and] our sheep bring forth thousands and ten thousands in our fields;

14 Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.

[When] our oxen are well laden; [when there is] no breaking in, and no going forth, and no outcry in our streets;

15 Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.

Happy is the people, that is in such a case: [yea], happy is the people, whose God is the LORD.