Psaltaren 144
1 En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;
Blessed be the LORD my strength, which teaches my hands to war, and my fingers to fight:
2 Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;
My goodness, and my fortress; my high tower, and my deliverer; my shield, and he in whom I trust; who subdues my people under me.
3 Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?
LORD, what is man, that you take knowledge of him! or the son of man, that you make account of him!
4 Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.
Man is like to vanity: his days are as a shadow that passes away.
5 Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.
Bow your heavens, O LORD, and come down: touch the mountains, and they shall smoke.
6 Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.
Cast forth lightning, and scatter them: shoot out your arrows, and destroy them.
7 Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;
Send your hand from above; rid me, and deliver me out of great waters, from the hand of strange children;
8 Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.
Whose mouth speaks vanity, and their right hand is a right hand of falsehood.
9 Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;
I will sing a new song to you, O God: on a psaltery and an instrument of ten strings will I sing praises to you.
10 Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.
It is he that gives salvation to kings: who delivers David his servant from the hurtful sword.
11 Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;
Rid me, and deliver me from the hand of strange children, whose mouth speaks vanity, and their right hand is a right hand of falsehood:
12 Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;
That our sons may be as plants grown up in their youth; that our daughters may be as corner stones, polished after the similitude of a palace:
13 Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;
That our garners may be full, affording all manner of store: that our sheep may bring forth thousands and ten thousands in our streets:
14 Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.
That our oxen may be strong to labor; that there be no breaking in, nor going out; that there be no complaining in our streets.
15 Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.
Happy is that people, that is in such a case: yes, happy is that people, whose God is the LORD.
