Psaltaren 144
1 En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;
[A Psalm] of David. Blessed be Jehovah my rock, who teacheth my hands to war, my fingers to fight;
2 Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;
My mercy and my fortress, my high tower and my deliverer, my shield and he in whom I trust, who subdueth my people under me!
3 Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?
Jehovah, what is man, that thou takest knowledge of him, the son of man, that thou takest thought of him?
4 Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.
Man is like to vanity; his days are as a shadow that passeth away.
5 Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.
Jehovah, bow thy heavens, and come down; touch the mountains, that they smoke;
6 Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.
Cast forth lightnings, and scatter them; send forth thine arrows, and discomfit them:
7 Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;
Stretch out thy hands from above; rescue me, and deliver me out of great waters, from the hand of aliens,
8 Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.
Whose mouth speaketh vanity, and their right hand is a right hand of falsehood.
9 Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;
O God, I will sing a new song unto thee; with the ten-stringed lute will I sing psalms unto thee:
10 Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.
Who givest salvation unto kings; who rescuest David thy servant from the hurtful sword.
11 Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;
Rescue me, and deliver me from the hand of aliens, whose mouth speaketh vanity, and their right hand is a right hand of falsehood.
12 Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;
That our sons may be as plants grown up in their youth; our daughters as corner-columns, sculptured after the fashion of a palace:
13 Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;
Our granaries full, affording all manner of store; our sheep bringing forth thousands, ten thousands in our pastures;
14 Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.
Our kine laden [with young]; no breaking in and no going forth, and no outcry in our streets.
15 Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.
Blessed the people that is in such a case! Blessed the people whose God is Jehovah!
