Psaltaren 144
1 En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;
[A Psalm] of David concerning Goliad. Blessed [be] the Lord my God, who instructs my hands for battle, [and] my fingers for war.
2 Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;
My mercy, and my refuge; my helper, and my deliverer; my protector, in whom I have trusted; who subdues my people under me.
3 Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?
Lord, what is man, that you are made known to him? or the son of man, that you take account of him?
4 Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.
Man is like to vanity: his days pass as a shadow.
5 Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.
O Lord, bow your heavens, and come down: touch the mountains, and they shall smoke.
6 Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.
Send lightning, and you shall scatter them: send forth your arrows, and you shall discomfit them.
7 Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;
Send forth your hand from on high; rescue me, and deliver me out of great waters, out of the hand of strange children;
8 Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.
whose mouth has spoken vanity, and their right hand is a right hand of iniquity.
9 Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;
O God, I will sing a new song to you: I will play to you on a lute of ten strings.
10 Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.
[Even] to him who gives salvation to kings: who redeems his servant David from the hurtful sword.
11 Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;
Deliver me, and rescue me from the hand of strange children, whose mouth has spoken vanity, and their right hand is a right hand of iniquity;
12 Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;
whose children are as plants, strengthened in their youth: their daughters are beautiful, sumptuously adorned after the similitude of a temple.
13 Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;
Their garners are full, and bursting with one kind of store after another; their sheep are prolific, multiplying in their streets.
14 Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.
Their oxen are fat: there is no falling down of a hedge, nor going out, nor cry in their folds.
15 Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.
Men bless the people to whom this lot belongs, [but] blessed is the people whose God is the Lord.
