Psaltaren 144

1 En Psalm Davids. Lofvad vare Herren, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;

(Af David.) Lovet være HERREN, min Klippe, som oplærer mine hænder til Strid mine Fingre til Krig,

2 Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;

min Miskundhed og min Fæstning, min Klippeborg, min Frelser, mit Skjold og den, jeg lider på, som underlægger mig Folkeslag!

3 Herre, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?

HERRE, hvad er et Menneske, at du kendes ved det, et Menneskebarn, at du agter på ham?

4 Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.

Mennesket er som et Åndepust, dets Dage som svindende Skygge.

5 Herre, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.

HERRE, sænk din Himmel, stig ned og rør ved Bjergene, så at de ryger;

6 Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.

slyng Lynene ud og adsplit Fjenderne, send dine Pile og indjag dem Rædsel;

7 Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;

udræk din Hånd fra det høje, fri og frels mig fra store Vande,

8 Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.

fra fremmedes Hånd, de, hvis Mund taler Løgn, hvis højre er Løgnehånd.

9 Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;

Gud, jeg vil synge dig en ny Sang, lege for dig på tistrenget Harpe,

10 Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.

du, som giver Konger Sejr og udfrier David, din Tjener.

11 Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;

Fri mig fra det onde Sværd, frels mig fra fremmedes Hånd, de, hvis Mund taler Løgn, hvis højre er Løgnehånd.

12 Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;

I Ungdommen er vore Sønner som højvoksne Planter, vore Døtre er som Søjler, udhugget i Tempelstil;

13 Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;

vore Forrådskamre er fulde, de yder Forråd på, Forråd, vore Hjorde føder Tusinder, Titusinder på vore Marker,

14 Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.

fede er vore Okser; intet Murbrud, ingen Udvandring, ingen Skrigen på Torvene.

15 Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud Herren är.

Saligt det Folk, der er således stedt, saligt det Folk, hvis Gud er HERREN!