Psaltaren 142

1 En undervisning Davids, till att bedja, då han uti kulone var. Jag ropar till Herran med mine röst, och beder Herran med mine röst.

Thaburi ya Daudi Ngayagĩra Jehova nyanĩrĩire; ngwambararia mũgambo wakwa kũrĩ Jehova anjiguĩre tha.

2 Jag utgjuter mitt tal för honom, och gifver honom mina nöd före.

Njitũrũraga mateta makwa mbere yake; ndĩrĩmwĩraga thĩĩna wakwa ndĩ mbere yake.

3 När min ande i ångest är, så låter du dig vårda om mig. De sätta för mig snaror på vägen, der jag går.

Rĩrĩa roho wakwa waringĩka thĩinĩ wakwa, Wee nĩwe ũmenyaga njĩra ĩrĩa ndĩrĩgera. Njĩra-inĩ ĩrĩa thiiagĩra-rĩ, andũ nĩmahithĩire mũtego.

4 Skåda på högra handena; och se, der vill ingen känna mig. Jag kan icke undfly; ingen låter sig vårda om mine själ.

Ta rora mwena wakwa wa ũrĩo wone; gũtirĩ o na ũmwe ũranũmbũiya. Ndirĩ na ha kũũrĩra; muoyo wakwa gũtirĩ mũndũ o na ũmwe ũngĩũmenyerera.

5 Herre, till dig ropar jag, och säger: Du äst mitt hopp, min del uti de lefvandes land.

Wee Jehova, nĩwe ngayagĩra; njugaga atĩrĩ, “Wee nĩwe rĩũrĩro rĩakwa, na igai rĩakwa bũrũri-inĩ wa arĩa marĩ muoyo.”

6 Akta uppå min klagan; ty jag varder svårliga plågad. Hjelp mig ifrå mina förföljare; ty de äro mig för mägtige.

Thikĩrĩria gũkaya gwakwa, nĩgũkorwo ndĩĩmũhinyĩrĩrie mũno; ndeithũra kuuma kũrĩ andũ arĩa mathingatanĩte na niĩ, nĩgũkorwo marĩ na hinya mũno kũngĩra.

7 För mina själ utu fångahuset, att jag må tacka ditt Namn. De rättfärdige skola församla sig till mig, när du väl emot mig gör.

Njohorithia kuuma kĩoho-inĩ gĩakwa, nĩguo ngoocage rĩĩtwa rĩaku. Hĩndĩ ĩyo andũ arĩa athingu nĩmakandigiicĩria, nĩ ũndũ wa ũrĩa ũnjĩkĩte wega.