Psaltaren 142

1 En undervisning Davids, till att bedja, då han uti kulone var. Jag ropar till Herran med mine röst, och beder Herran med mine röst.

Keima Yahweh Pakai henga kataovin, Yahweh Pakai henga khotona kathum in ahi.

2 Jag utgjuter mitt tal för honom, och gifver honom mina nöd före.

Keima Yahweh Pakai ang-sunga kakiphin in, kahahsatna jouse jong kaphongdoh'in.

3 När min ande i ångest är, så låter du dig vårda om mig. De sätta för mig snaror på vägen, der jag går.

Kalhagao alam vai jitan, hinlah Yahweh Pakai nangbou nahi kachena ding lampi ei-hil ji. Kajotna lam'a chun ei-douten thang eikam peh jiuvin ahi.

4 Skåda på högra handena; och se, der vill ingen känna mig. Jag kan icke undfly; ingen låter sig vårda om mine själ.

Keiman mikhat tou hunga eipanpi ding kangaichat lai jin, koiman amitsih jenga jong eive poi! Koimacha eikithopi ding aumpoi, kachunga thilsoh koiman imachan eigelpeh poi.

5 Herre, till dig ropar jag, och säger: Du äst mitt hopp, min del uti de lefvandes land.

O Yahweh Pakai, keima na henga kataovin, “Nangma hi kakiselna nahi, kahinkhoa kangaichat pen nang bou nahi,” kati.

6 Akta uppå min klagan; ty jag varder svårliga plågad. Hjelp mig ifrå mina förföljare; ty de äro mig för mägtige.

Kataona hi nei ngaipeh teijin, ei-kisunem behseh jeng tai! Ei-bolgenthei hoa kon'in neihuhdoh tan, ajeh chu amaho keisang in ahatval jeng tauve.

7 För mina själ utu fångahuset, att jag må tacka ditt Namn. De rättfärdige skola församla sig till mig, när du väl emot mig gör.

Songkul'a kon'in neihuhdoh loijin, chutileh nangma kathangvah thei ding ahi. Lolhing tah'a neibol jeh'a kajet le kaveija mikitah dim lha diu ahi.