< Psaltaren 141 >
1 En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.
Dawut yazƣan küy: — Pǝrwǝrdigar, mǝn Sanga nida ⱪildim; Yenimƣa tezdin kǝlgǝysǝn; Sanga nida ⱪilƣinimda awazimni angliƣaysǝn.
2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.
Duayimni angliƣiningda, Sanga sunulƣan huxbuydǝk yeⱪimliⱪ bolsun, Ⱪolumning kɵtürülüxi sunulƣan kǝqlik ⱪurbanliⱪtǝk ⱪobul bolsun.
3 Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.
Aƣzim aldida kɵzǝtqi turƣuzƣaysǝn, i Pǝrwǝrdigar; Lǝwlirim dǝrwazisini saⱪliƣaysǝn;
4 Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.
Kɵnglümni ⱨeqⱪandaⱪ yaman ixⱪa, Ⱪǝbiⱨlik ⱪilƣuqilarƣa xerik bolup, rǝzillik ⱪilixⱪa mayil ⱪilmiƣaysǝn. Meni ularning nemǝtliridin ⱨeq yegüzmigǝysǝn!
5 Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.
Ⱨǝⱪⱪaniy adǝm meni ursun — Bu manga meⱨribanliⱪtur; Manga tǝnbiⱨ bǝrsun — Bu bolsa, bexim rǝt ⱪilmaydiƣan, ⱪuyulƣan esil maydǝk bolidu. Qünki mening duayim yǝnila xularning rǝzilliklirigǝ ⱪarxi bolidu.
6 Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
Ularning ⱨakimliri tik yarlardin taxliwetilgǝndǝ, [Hǝlⱪ] mening sɵzlirimni anglaydu; Qünki bu sɵzlǝr xerindur.
7 Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol )
Birsi otun yarƣanda yǝrgǝ qeqilƣan yerindilardǝk, Mana, ustihanlirimiz tǝⱨtisara ixiki aldida qeqiwetildi; (Sheol )
8 Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
Bǝrⱨǝⱪ, kɵzlirim Sangila tikilip ⱪaraydu, Pǝrwǝrdigar Rǝbbim; Sanga tayinimǝn; Jenimni harab ⱪilip taxliwǝtmigǝysǝn.
9 Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
Ularning manga salƣan ⱪiltiⱪidin, Ⱪǝbiⱨlik ⱪilƣuqilarning tuzaⱪliridin meni saⱪliƣaysǝn;
10 De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.
Rǝzillǝr ɵzining torliriƣa yiⱪilsun, Mǝn bolsam — ɵtüp ketimǝn.