< Psaltaren 141 >

1 En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.
Псалом Давидів.
2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.
Нехай ста́не молитва моя як кади́ло перед лицем Твоїм, підно́шення рук моїх — як жертва вечі́рня!
3 Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.
Поклади, Господи, сторо́жу на у́ста мої, стережи́ двері губ моїх!
4 Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.
Не дай нахиля́тися серцю моєму до речі лихо́ї, — щоб учи́нки робити безбо́жністю, із людьми, шо чинять пере́ступ, і щоб не ласува́вся я їхніми присма́ками!
5 Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.
Як праведний вра́зить мене, — то це милість, а доко́рить мені, — це оли́ва на го́лову, її не відкине моя голова, бо ще і молитва моя проти їхнього зла.
6 Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
Їхні су́дді по скелі розки́дані, та слова́ мої вчують, бо приємні вони.
7 Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)
Як дро́ва руба́ють й розко́люють їх на землі, так розки́дані наші кістки́ над отво́ром шео́лу. (Sheol h7585)
8 Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
Бо до Тебе, о Господи, Владико, мої очі, на Тебе наді́юсь — не зруйно́вуй мого життя!
9 Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
Бережи Ти від па́стки мене, що на мене поставили, та від тене́т переступників!
10 De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.
Хай безбожні попа́дають ра́зом до сі́тки своєї, а я промину́!

< Psaltaren 141 >