Psaltaren 141

1 En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.

Davut'un mezmuru Seni çağırıyorum, ya RAB, yardımıma koş! Sana yakarınca sesime kulak ver!

2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.

Duam önünde yükselen buhur gibi, El açışım akşam sunusu gibi kabul görsün!

3 Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.

Ya RAB, ağzıma bekçi koy, Dudaklarımın kapısını koru!

4 Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.

Yüreğim kötülüğe eğilim göstermesin, Suç işleyenlerin fesadına bulaşmayayım; Onların nefis yemeklerini tatmayayım.

5 Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.

Doğru insan bana vursa, iyilik sayılır, Azarlasa, başa sürülen yağ gibidir, Başım reddetmez onu. Çünkü duam hep kötülere karşıdır.

6 Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.

Önderleri kayalardan aşağı atılınca, Dinleyecekler tatlı sözlerimi.

7 Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)

Sabanla sürülüp yarılmış toprak gibi, Saçılmış kemiklerimiz ölüler diyarının ağzına. (Sheol h7585)

8 Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.

Ancak gözlerim sende, ey Egemen RAB, Sana sığınıyorum, beni savunmasız bırakma!

9 Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.

Koru beni kurdukları tuzaktan, Suç işleyenlerin kapanlarından.

10 De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.

Ben güvenlik içinde geçip giderken, Kendi ağlarına düşsün kötüler.