Psaltaren 141
1 En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.
A Melody of David. O Yahweh, I have cried unto thee, Make thou haste to me, Give ear unto my voice, when I cry to thee.
2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.
Let my prayer be set in order like incense before thee, —the lifting up of my hands, as the evening gift.
3 Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.
Set thou, O Yahweh, a watch at my mouth, Keep thou guard over the door of my lips.
4 Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.
Let not my heart incline to a matter of wrong, that I should busy myself with practices in lawlessness, with men working iniquity, and let me not eat of their dainties.
5 Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.
Let a righteous man smite me—a lovingkindness, that he should correct me, an oil for the head [which] let not my head refuse! For, yet, even my prayer, shall be in their calamities.
6 Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
Their judges, have been hurled down by a crag, Now have men heard my sayings, for they have become sweet.
7 Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)
As when one plougheth and furroweth the earth, Scattered about, are our bones at the mouth of hades! (Sheol h7585)
8 Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
Surely, unto thee, O Yahweh, My Lord, are mine eyes, In thee, have I sought refuge, Do not pour out my life.
9 Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
Keep me out of the clutches of the trap they have set for me, and the snares of the workers of iniquity.
10 De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.
They who are lawless, shall fall into the nooses thereof, while, I, at the same time, pass on.
