Psaltaren 141
1 En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.
“A psalm of David.” O Lord, I call thee, hasten unto me: give ear unto my voice, when I call unto thee.
2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.
May my prayer be valued as incense before thee, the lifting up of my hands, as the evening offering.
3 Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.
Set, O Lord, a watch unto my mouth: keep a guard at the door of my lips.
4 Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.
Permit not my heart to incline after any evil thing, to practise deeds in wickedness with men that are doers of wrong: and let me not eat of their dainties.
5 Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.
If the righteous strike me, it is a kindness; and if he reprove me, it is [as] oil poured on the head, my head shall not refuse it; for yet my prayer also [is offered] in their sufferings.
6 Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
Are their judges fallen down through means of a rock: then will they listen to my words; for they are pleasant.
7 Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)
As when one cutteth in and splitteth open the earth: so are our bones scattered for the mouth of the grave. (Sheol h7585)
8 Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
For unto thee, O Eternal Lord, are my eyes directed; in thee do I trust: pour not out my life.
9 Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
Guard me from the power of the snare which they have laid for me, and the traps of the wrong-doers.
10 De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.
Let the wicked fall into their own nets, altogether—while I pass safely by.
