Psaltaren 141
1 En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.
I have cried to the, O Lord, hear me: hearken to my voice, when I cry to thee.
2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.
Let my prayer be directed as incense in thy sight; the lifting up of my hands, as evening sacrifice.
3 Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.
Set a watch, O Lord, before my mouth: and a door round about my lips.
4 Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.
Incline not my heart to evil words; to make excuses in sins. With men that work iniquity: and I will not communicate with the choicest of them.
5 Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.
The just shall correct me in mercy, and shall reprove me: but let not the oil of the sinner fatten my head. For my prayer also shall still be against the things with which they are well pleased:
6 Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
Their judges falling upon the rock have been swallowed up. They shall hear my words, for they have prevailed:
7 Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)
As when the thickness of the earth is broken up upon the ground: Our bones are scattered by the side of hell. (Sheol h7585)
8 Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
But o to thee, O Lord, Lord, are my eyes: in thee have I put my trust, take not away my soul.
9 Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
Keep me from the snare, which they have laid for me, and from the stumblingblocks of them that work iniquity.
10 De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.
The wicked shall fall in his net: I am alone until I pass.
