< Psaltaren 141 >

1 En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.
A Psalm. Of David. Lord, I have made my cry to you; come to me quickly; give ear to my voice, when it goes up to you.
2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.
Let my prayer be ordered before you like a sweet smell; and let the lifting up of my hands be like the evening offering.
3 Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.
O Lord, keep a watch over my mouth; keep the door of my lips.
4 Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.
Keep my heart from desiring any evil thing, or from taking part in the sins of the evil-doers with men who do wrong: and let me have no part in their good things.
5 Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.
Let the upright give me punishment; and let the god-fearing man put me in the right way; but I will not let the oil of sinners come on my head: when they do evil I will give myself to prayer.
6 Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
When destruction comes to their judges by the side of the rock, they will give ear to my words, for they are sweet.
7 Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)
Our bones are broken up at the mouth of the underworld, as the earth is broken by the plough. (Sheol h7585)
8 Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
But my eyes are turned to you, O Lord God: my hope is in you; let not my soul be given up to death.
9 Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
Keep me from the net which they have put down for me, and from the designs of the workers of evil.
10 De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.
Let the sinners be taken in the nets which they themselves have put down, while I go free.

< Psaltaren 141 >