< Psaltaren 141 >

1 En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.
Zaburi Mar Daudi. Aluongi, yaye Jehova Nyasaye, yie ibi ira piyo. Yie iwinj dwonda ka aluongi.
2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.
Mad lamona osiki e nyimi mana ka ubani miwangʼo, kendo bedena osik koriere kochomo malo mana ka misango mitimoni godhiambo.
3 Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.
Yaye Jehova Nyasaye, ket jarit e dhoga; ketna jarit mondo okonya umo dhoga.
4 Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.
Kik iyie gimoro amora marach ywa chunya, ma dimi an bende atim timbe maricho, kaachiel gi joma timbe gi richo; rita mondo kik acham chiembgi mabeyonegi.
5 Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.
Onego ngʼat makare ema ogoya, nikech mano chalo tim ngʼwono motimona; onego en ema okwera, nikech mano chalo mo mool e wiya; ok anyal dagi mondo ngʼama kare otimna kamano. To kata kamano obiro kwedo timbe joma richo e lemona;
6 Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
chiengʼ ma nowit ruodhigi piny koa ewi got mabor, eka joma timbegi richo nongʼe ni kare wechena ne gin adier.
7 Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)
Giniwach niya, “Mana kaka ngʼato puro kendo toyo lowo, e kaka chokewa osekere e dho bur liel.” (Sheol h7585)
8 Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
Anto atego wangʼa kuomi, yaye Jehova Nyasaye Manyalo Gik Moko Duto; In e kar pondona, omiyo kik iwe atho.
9 Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
Kik iwe obadho ma gisechikona maka, ee, resa kuom otegu ma joma timbegi richo ochikona.
10 De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.
Mad joma timbegi richogo moki e gokegi giwegi ka anto akadho maber mak gimoro otima.

< Psaltaren 141 >