< Psaltaren 140 >

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Fräls mig, Herre, ifrån onda menniskor; bevara mig för vrångvisa män;
Ra Anumzamoka havi avu'ava zama nehaza vahe'mokizmi zamazampintira nagu'nevazinka, hazenke vahe'mo'zama hazenkema namizankura kegava hunanto.
2 De der ondt tänka i sin hjerta, och dagliga komma örlig åstad.
Ana vahe'mo'za havi avu'ava zama hanaza zanke zamagu'afina retro nehu'za, maka zupa ha' hiho hu'za vahera zamarimpa revava nehaze.
3 De hvässa sina tungo såsom en orm; huggormaförgift är under deras läppar. (Sela)
Keagama haza nanekemo'a, osifavemofo agefunamo'ma asaneankna nehu'za, ha' osifavemofo avu'atga zamo zamagipina avite'neanki'za vahera zamazeri haviza hu keaga nehaze.
4 Bevara mig, Herre, för de ogudaktigas hand. Bevara mig för vrångvisa menniskor, de der tänka till att omstöta min gång.
Ra Anumzamoka havi avu'ava zama nehaza vahe'mo'zama nazeri havizama hu'zankura kegava hunanto. Hazenkema eri hakarema nehaza vahe'mo'zama hazenkema nami'zankura kegava hunanto, na'ankure nagrira nazeri haviza hunaku oku'a keaga retro nehaze.
5 De högfärdige sätta mig snaror, och utsträcka mig rep till nät, och gildra för mig vid vägen. (Sela)
Zamavufga rama nehaza vahe'mo'za, nagrima nazerinakura kukona antenenante'za, kama vano nehufina krifua anaginentaze.
6 Men jag säger till Herran: Du äst min Gud; Herre, förnim mine böns röst.
Ra Anumzamoka Kagrikura, nagri Anumza mani'nane hu'na nehuanki, Ra Anumzamoka kasunku hunantogu'ma nunamuma nehanugenka, kagesa antenka nentahinka nunamuni'a antahinamio.
7 Herre, Herre, min starka hjelp; du beskärmar mitt hufvud i stridstidenom.
Anumzana nagri Ra Anumzamoka Kagra hankavenentake hu'nanankinka nagura vazinka ete nenavrane. Ha' knafina kagra hankogna hunka anteso hunenantenka, kegava hunante'nane.
8 Herre, låt icke dem ogudaktiga sitt begär; styrk icke hans onda vilja; de måtte högmodas deraf. (Sela)
Ra Anumzamoka havi avu'ava zama nehaza vahe'mo'za nazano erinakura tusiza huno zamave'nesianagi, zamatrege'za anazana e'oriho. Ana nehunka havi avu'ava zama hunaku'ma kema retro'ma hanaza zana eri atregeno, anazana forera osuno. Na'ankure ana'ma osnanke'za zamagra zamavufaga erisga hugahaze.
9 Det onda, der mine fiender om rådslå, falle uppå deras hufvud.
Nagri'ma ha'ma renenantaza vahera, zamatregeno nagri'ma nazeri haviza hunaku'ma nanekema retro'ma nehaza zamo'a zamagrite efore huno zamazeri haviza hino.
10 Han skall utskudda öfver dem ljungeld. Han skall med eld slå dem djupt neder i jordena, så att de aldrig mer uppstå skola.
Kagra teve nefake tankanu'za, atregeno ana vahe agofetura eramino. Ana nehunka ana vahera zamazeri atrege'za tevefi vuge, tinkerifi uramige nehu'za, korora fre'za atioramiho.
11 En ond mun skall ingen lycko hafva på jordene. En vrångvis ond menniska skall förjagad och omstört varda.
Havigema nehaza vahera zamatrege'za tagri mopafina manine'za, maka zampina knarera osiho. Hazenkema eri hakarema nehaza vahera, knazamo zamavaririno zamazeri haviza hino.
12 Ty jag vet, att Herren skall uträtta dens eländas sak, och dens fattigas rätt.
Hianagi nagra ke'na antahi'na hu'noankino, knama zami'za zamazeri havizama nehaza vahera Ra Anumzamo'a zamaza nehuno, zamunte omane vahera knare huno zamaza nehie.
13 Och skola de rättfärdige tacka dino Namne, och de fromme skola för ditt ansigte blifva.
Tamagerfa hu'za fatgo avu'ava zama nehaza vahe'mo'za, Anumzamoka kagi'a husga hugantegahaze. Ana nehanage'za Kagri kavukva zama amagemanentaza vahe'mo'za, kagrane magoka manigahaze.

< Psaltaren 140 >