Psaltaren 140

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Fräls mig, Herre, ifrån onda menniskor; bevara mig för vrångvisa män;

2 De der ondt tänka i sin hjerta, och dagliga komma örlig åstad.

3 De hvässa sina tungo såsom en orm; huggormaförgift är under deras läppar. (Sela)

4 Bevara mig, Herre, för de ogudaktigas hand. Bevara mig för vrångvisa menniskor, de der tänka till att omstöta min gång.

5 De högfärdige sätta mig snaror, och utsträcka mig rep till nät, och gildra för mig vid vägen. (Sela)

6 Men jag säger till Herran: Du äst min Gud; Herre, förnim mine böns röst.

7 Herre, Herre, min starka hjelp; du beskärmar mitt hufvud i stridstidenom.

8 Herre, låt icke dem ogudaktiga sitt begär; styrk icke hans onda vilja; de måtte högmodas deraf. (Sela)

9 Det onda, der mine fiender om rådslå, falle uppå deras hufvud.

10 Han skall utskudda öfver dem ljungeld. Han skall med eld slå dem djupt neder i jordena, så att de aldrig mer uppstå skola.

11 En ond mun skall ingen lycko hafva på jordene. En vrångvis ond menniska skall förjagad och omstört varda.

12 Ty jag vet, att Herren skall uträtta dens eländas sak, och dens fattigas rätt.

13 Och skola de rättfärdige tacka dino Namne, och de fromme skola för ditt ansigte blifva.