Psaltaren 14

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.

Nkunga Davidi kuidi pfumu minyimbidi. Nkua buvulu wuntubanga mu ntimꞌandi ti: Kuisiko Nzambi! Baki bivisidi, mavanga mawu madi mambimbi; kuisiko mutu wumvanganga mamboti.

2 Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.

Yave, ku yilu ku kadi, wulembo tadi bana ba batu mu tala kani wulenda mona wumosi wunsundika, kani wumosi wuntombanga Nzambi.

3 Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.

Baboso bavengama ayi bamana kibivisa va kimosi; kuisiko mutu wumvanganga mamboti, kadi mutu wumosi.

4 Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.

Batu boso bamvanganga mambu mambimbi basi nzayilu ko e? Bobo balembo dia batu bama, banga batu bandia dipha ayi bobo batelanga dizina di Yave ko.

5 Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.

Buna kuna bela tita mu diambu di tsisi bila Nzambi widi va khatitsika dikabu di batu basonga.

6 I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.

Beno mimvangi mi mambimbi, lulenda vunza zikhanu zi nsukami. Vayi Yave niandi suamunu kiandi.

7 Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.

A enati phulusu yi Iseli yitotukila ku Sioni! Mu thangu Yave kela vutula kiuka ki batu bandi Bika Yakobi kamona khini ayi Iseli kayangadala.