Psaltaren 14

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.

For the Chief Musician. By David. The fool has said in his heart, “There is no God.” They are corrupt. They have done abominable deeds. There is no one who does good.

2 Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.

Yahweh looked down from heaven on the children of men, to see if there were any who understood, who sought after God.

3 Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.

They have all gone aside. They have together become corrupt. There is no one who does good, no, not one.

4 Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.

Have all the workers of iniquity no knowledge, who eat up my people as they eat bread, and don’t call on Yahweh?

5 Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.

There they were in great fear, for God is in the generation of the righteous.

6 I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.

You frustrate the plan of the poor, because Yahweh is his refuge.

7 Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.

Oh that the salvation of Israel would come out of Zion! When Yahweh restores the fortunes of his people, then Jacob shall rejoice, and Israel shall be glad.