< Psaltaren 14 >

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.
[For the Chief Musician. By David.] The fool has said in his heart, "There is no God." They are corrupt. They do abominable works. There is none who does good.
2 Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.
The LORD looks down from heaven on the descendants of Adam, to see if there are any who are wise, who seek after God.
3 Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.
They have all turned away. They have together become corrupt. There is no one who does good, no, not one.
4 Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.
Have all evildoers no knowledge, who eat up my people as they eat bread? They do not call on the LORD.
5 Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.
There they are utterly terrified, for God is in the generation of the righteous.
6 I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.
You would frustrate the plans of the lowly, but the LORD is his refuge.
7 Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.
Oh that the salvation of Israel would come out of Zion. When the LORD restores the fortunes of his people, may Jacob rejoice, may Israel be glad.

< Psaltaren 14 >