Psaltaren 14

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.

To him that excelleth. A Psalme of Dauid. The foole hath said in his heart, There is no God: they haue corrupted, and done an abominable worke: there is none that doeth good.

2 Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.

The Lord looked downe from heauen vpon the children of men, to see if there were any that would vnderstand, and seeke God.

3 Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.

All are gone out of the way: they are all corrupt: there is none that doeth good, no not one.

4 Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.

Doe not all the workers of iniquitie know that they eate vp my people, as they eate bread? they call not vpon the Lord.

5 Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.

There they shall be taken with feare, because God is in the generation of the iust.

6 I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.

You haue made a mocke at the counsell of the poore, because the Lord is his trust.

7 Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.

Oh giue saluation vnto Israel out of Zion: when the Lord turneth the captiuitie of his people, then Iaakob shall reioyce, and Israel shall be glad.