Psaltaren 14

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.

Unto the end, a psalm for David. The fool hath said in his heart: There is no God, They are corrupt, and are become abominable in their ways: there is none that doth good, no not one.

2 Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.

The Lord hath looked down from heaven upon the children of men, to see if there be any that understand and seek God.

3 Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.

They are all gone aside, they are become unprofitable together: there is none that doth good, no not one. Their throat is an open sepulchre: with their tongues they acted deceitfully; the poison of asps is under their lips. Their mouth is full of cursing and bitterness; their feet are swift to shed blood. Destruction and unhappiness in their ways: and the way of peace they have not known: there is no fear of God before their eyes.

4 Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.

Shall not all they know that work iniquity, who devour my people as they eat bread?

5 Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.

They have not called upon the Lord: there have they trembled for fear, where there was no fear.

6 I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.

For the Lord is in the just generation: you have confounded the counsel of the poor man, but the Lord is his hope.

7 Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.

Who shall give out of Sion the salvation of Israel? when the Lord shall have turned away the captivity of his people, Jacob shall rejoice and Israel shall be glad.