Psaltaren 14

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.

For the choirmaster. Of David. The fool says in his heart, “There is no God.” They are corrupt; their acts are vile. There is no one who does good.

2 Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.

The LORD looks down from heaven upon the sons of men to see if any understand, if any seek God.

3 Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.

All have turned away, they have together become corrupt; there is no one who does good, not even one.

4 Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.

Will the workers of iniquity never learn? They devour my people like bread; they refuse to call upon the LORD.

5 Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.

There they are, overwhelmed with dread, for God is in the company of the righteous.

6 I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.

You sinners frustrate the plans of the oppressed, yet the LORD is their shelter.

7 Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.

Oh, that the salvation of Israel would come from Zion! When the LORD restores His captive people, let Jacob rejoice, let Israel be glad!