Psaltaren 14

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.

Alang sa pangulong musikero. Ang salmo ni David. Ang buangbuang moingon sa iyang kasingkasing, “Wala gayoy Dios,” Malimbongon (sila) ug nagbuhat sa makauulaw nga pagpakasala; walay bisan usa nga nagbuhat ug maayo.

2 Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.

Si Yahweh nagatan-aw gikan sa langit ngadto sa mga anak sa tawo aron sa pagpangita kung aduna bay nakasabot, nga nangita kaniya.

3 Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.

Nahisalaag silang tanan. Ug nadunot silang tanan. Walay bisan usa nga nagbuhat ug maayo, wala gayod bisan usa.

4 Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.

Wala ba silay bisan unsang nahibaloan, kadtong nagpakasala, kadtong milamoy sa akong katawhan sama nga mikaon (sila) sa tinapay, apan wala magtawag kang Yahweh?

5 Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.

Nangurog (sila) sa kahadlok, kay ang Dios anaa man sa panagtigom sa mga matarong!

6 I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.

Buot ninyong pakaulawan ang tawong kabos bisan pa kung si Yahweh ang iyang dalangpanan.

7 Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.

O, kana nga kaluwasan sa Israel moabot pa unta gikan sa Zion! Sa dihang bawion na ni Yahweh ang iyang mga katawhan gikan sa pagkabihag, unya magmaya si Jacob ug magmalipayon ang Israel!