Psaltaren 14

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.

Gagaoui dunu da ilisu amane sia: sa, “Gode da hamedafa esala.” Ilia huluane da wadela: i hou hamoi dagoi. Dunu afae hou moloidafa hamosa, amo da hame ba: su.

2 Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.

Hina Gode da Ea Hebene esalebe amoga osobo bagade dunu ba: lala. Amola E da bagade dawa: su dunu amola Ema nodosu dunu habowali lale hogosa.

3 Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.

Be hame ba: sa. Ilia huluane giadofai dagoi. Ilia da huluane defele wadela: idafa. Dafawane! Dunu afae da hou moloi hamedafa hamosa.

4 Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.

Hina Gode da amane adole ba: sa, “Ilia da hame dawa: bela: ? Amo wadela: i hamosu dunu huluane da hame dawa: su dunula: ? Ilia da hawa: hamosu hame hamosa. Be Na fi dunu ilima wamolasu fawane hamosa. Amola, ilia da Nama hame sia: ne gadosa,” Hina Gode da amane sia: sa.

5 Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.

Be Gode da Ema nabasu dunu amo fawane fidibiba: le, ilia da beda: i bagade ba: mu.

6 I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.

Wadela: i gasa fi dunu da fonoboi hamoi dunu ea hou wadela: lesisa. Be Hina Gode da fonoboi dunu amo gaga: sa.

7 Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.

Na sia: ne gadosu da agoane. Hina Gode da Saione Goumi amoga Isala: ili fi ilima baligisu hou hahawane imunu da defea. Amasea, Hina Gode da Isala: ili dunu ilima ilia bu didili hamoma: ne hamosea, ilia da hahawane bagade ba: mu.