Psaltaren 139
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
Nkunga Davidi kuidi Pfumu minyimbidi. A Yave ngeyo wuthomba ayi ngeyo wunzebi.
2 Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
Ngeyo zebi thangu ndidi wuvuanda ayi thangu ndidi wutelama; ngeyo weti bakula bumboti mayindu mama bu makidi thama.
3 Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
Ngeyo zebi thangu ndieti totuka ayi thangu ndieti lambalala; Ngeyo zebi bumboti zinzila ziama zioso.
4 Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
Tuamina mambu maba va ludimi luama, ngeyo zebi mawu moso, a Yave.
5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
Ngeyo wunzungididi ku manima ayi ku ntuala Ngeyo wutetika koko kuaku va minu.
6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
Nzayilu yi phila yoyi, yididi ngolo yitsiminanga kuidi minu; yididi ngolo yinangama muingi ndiyibakidila.
7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
Kuevi ndilenda kuenda suamina phevi aku e? A kuevi ndilenda kuenda tinina meso maku e?
8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
Enati khumini ku Diyilu, ngeyo widi kuna; enati minu thudidi mbukꞌama ku tsina ntoto, ngeyo widi kuna. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
Enati khumini mu mavavi ma nkielo buisi; enati phuendi ku lubakala lu mbu,
10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
buna kuna diaka, koko kuaku kuela kundiatisa; koko kuaku ku lubakala kuela kutsimbidila ngolo.
11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
Enati khembi: “Bukiedika tombi kiela kutsueka” vayi buna kiezila kikitukidi tombi va ndidi.
12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
Muaki tombi kilendi ba tombi kuidi ngeyo ko; builu buela kienzuka banga muini bila tombi kidi banga kiezila kuidi ngeyo.
13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
Ngeyo wuvanga binama biama bi khati nitu; ngeyo wuthunga va kimosi mu vumu ki ngudi ama.
14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
Ndikuzitisa bila ndidi vangu ki tsisi ayi kitsiminanga; mavanga maku madi matsiminanga ayi nzebi buawu bumboti.
15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
Khubukulu ama yi mimvesi yisia suama va ntualꞌaku ko mu thangu ndikubuku mu buangu kisuama; mu thangu ndivangu va kimosi ku tsina ntoto.
16 Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
Meso maku mamona nitu ama yikambu kubuku. Bilumbu bioso biobi wukhubikila biba bisonama mu bukuꞌaku, tuamina lumbu kimosi mu biawu kiba.
17 Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
A phila thalu mayindu maku kuidi minu, a Nzambi! A phila woka madi!
18 Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
Enati thidi ku matanga; buna maviokidi nzielo mu thalu; Bu khotukidi, minu ndidi kaka yaku.
19 Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
Enati ngeyo wuzola kaka vonda mutu wumbimbi, a Nzambi! Bika luthatukila beno luntengulanga menga!
20 Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
Beti kuyolukila mu zikhanu zimbimbi; bobo beti kulenda beti sadila dizina diaku mu kambu fuana.
21 Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
Buevi, ndilendi lenda ko bobo beti kulenda, a Yave? A buevi, ndilendi kakumukina ko bobo beti kufuemi e?
22 Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
Ndisi kadi diambu ko vayi kikhenene kaka ndidi kuidi bawu; ndieti ba tanga bambeni ziama.
23 Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
Wumfiongunina, a Nzambi, ayi zaba ndimꞌama; wuthota ayi zaba mayindu mama.
24 Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
Tala kani nzila yimbimbi yidi mu minu ayi wundiatisa mu nzila yi mvu ka mvu.
