Psaltaren 139
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
(다윗의 시. 영장으로 한 노래) 여호와여, 주께서 나를 감찰하시고 아셨나이다
2 Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
주께서 나의 앉고 일어섬을 아시며 멀리서도 나의 생각을 통촉하시오며
3 Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
나의 길과 눕는 것을 감찰하시며 나의 모든 행위를 익히 아시오니
4 Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
여호와여, 내 혀의 말을 알지 못하시는 것이 하나도 없으시니이다
5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
주께서 나의 전후를 두르시며 내게 안수하셨나이다
6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
이 지식이 내게 너무 기이하니 높아서 내가 능히 미치지 못하나이다
7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
내가 주의 신을 떠나 어디로 가며 주의 앞에서 어디로 피하리이까
8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
내가 하늘에 올라갈지라도 거기 계시며 음부에 내 자리를 펼지라도 거기 계시니이다 (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
내가 새벽 날개를 치며 바다 끝에 가서 거할지라도
10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
곧 거기서도 주의 손이 나를 인도하시며 주의 오른손이 나를 붙드시리이다
11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
내가 혹시 말하기를 흑암이 정녕 나를 덮고 나를 두른 빛은 밤이 되리라 할지라도
12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
주에게서는 흑암이 숨기지 못하며 밤이 낮과 같이 비취나니 주에게는 흑암과 빛이 일반이니이다
13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
주께서 내 장부를 지으시며 나의 모태에서 나를 조직하셨나이다
14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
내가 주께 감사하옴은 나를 지으심이 신묘막측하심이라 주의 행사가 기이함을 내 영혼이 잘 아나이다
15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
내가 은밀한 데서 지음을 받고 땅의 깊은 곳에서 기이하게 지음을 받은 때에 나의 형체가 주의 앞에 숨기우지 못하였나이다
16 Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
내 형질이 이루기 전에 주의 눈이 보셨으며 나를 위하여 정한 날이 하나도 되기 전에 주의 책에 다 기록이 되었나이다
17 Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
하나님이여, 주의 생각이 내게 어찌 그리 보배로우신지요 그 수가 어찌 그리 많은지요
18 Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
내가 세려고 할지라도 그 수가 모래보다 많도소이다 내가 깰 때에도 오히려 주와 함께 있나이다
19 Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
하나님이여, 주께서 정녕히 악인을 죽이시리이다 피흘리기를 즐기는 자들아 나를 떠날지어다
20 Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
저희가 주를 대하여 악하게 말하며 주의 원수들이 헛되이 주의 이름을 칭하나이다
21 Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
여호와여, 내가 주를 미워하는 자를 미워하지 아니하오며 주를 치러 일어나는 자를 한하지 아니하나이까
22 Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
내가 저희를 심히 미워하니 저희는 나의 원수니이다
23 Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
하나님이여, 나를 살피사 내 마음을 아시며 나를 시험하사 내 뜻을 아옵소서
24 Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
내게 무슨 악한 행위가 있나 보시고 나를 영원한 길로 인도하소서
