Psaltaren 139
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
| למנצח לדוד מזמור יהוה חקרתני ותדע |
2 Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
| אתה ידעת שבתי וקומי בנתה לרעי מרחוק |
3 Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
| ארחי ורבעי זרית וכל-דרכי הסכנתה |
4 Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
| כי אין מלה בלשוני הן יהוה ידעת כלה |
5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
| אחור וקדם צרתני ותשת עלי כפכה |
6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
| פלאיה (פליאה) דעת ממני נשגבה לא-אוכל לה |
7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
| אנה אלך מרוחך ואנה מפניך אברח |
8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
| אם אסק שמים שם אתה ואציעה שאול הנך (Sheol h7585) |
9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
| אשא כנפי-שחר אשכנה באחרית ים |
10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
| גם-שם ידך תנחני ותאחזני ימינך |
11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
| ואמר אך-חשך ישופני ולילה אור בעדני |
12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
| גם-חשך לא-יחשיך ממך ולילה כיום יאיר-- כחשיכה כאורה |
13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
| כי-אתה קנית כליתי תסכני בבטן אמי |
14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
| אודך-- על כי נוראות נפליתי נפלאים מעשיך ונפשי ידעת מאד |
15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
| לא-נכחד עצמי ממך אשר-עשיתי בסתר רקמתי בתחתיות ארץ |
16 Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
| גלמי ראו עיניך ועל-ספרך כלם יכתבו ימים יצרו ולא (ולו) אחד בהם |
17 Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
| ולי--מה-יקרו רעיך אל מה עצמו ראשיהם |
18 Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
| אספרם מחול ירבון הקיצתי ועודי עמך |
19 Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
| אם-תקטל אלוה רשע ואנשי דמים סורו מני |
20 Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
| אשר ימרוך למזמה נשוא לשוא עריך |
21 Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
| הלוא-משנאיך יהוה אשנא ובתקוממיך אתקוטט |
22 Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
| תכלית שנאה שנאתים לאויבים היו לי |
23 Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
| חקרני אל ודע לבבי בחנני ודע שרעפי |
24 Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
| וראה אם-דרך-עצב בי ונחני בדרך עולם |
