Psaltaren 139
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
O LORD, thou hast searched me, and known me.
2 Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
Thou knowest my downsitting and mine uprising, thou understandest my thought afar off.
3 Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
Thou compassest my path and my lying down, and art acquainted with all my ways.
4 Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
For there is not a word in my tongue, but, lo, O Lord, thou knowest it altogether.
5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
Thou hast beset me behind and before, and laid thine hand upon me.
6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
Such knowledge is too wonderful for me; it is high, I cannot attain unto it.
7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
Whither shall I go from thy spirit? or whither shall I flee from thy presence?
8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
If I ascend up into heaven, thou art there: if I make my bed in hell, behold, thou art there. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
If I take the wings of the morning, and dwell in the uttermost parts of the sea;
10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
Even there shall thy hand lead me, and thy right hand shall hold me.
11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
If I say, Surely the darkness shall cover me; even the night shall be light about me.
12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
Yea, the darkness hideth not from thee; but the night shineth as the day: the darkness and the light are both alike to thee.
13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
For thou hast possessed my reins: thou hast covered me in my mother’s womb.
14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
I will praise thee; for I am fearfully and wonderfully made: marvellous are thy works; and that my soul knoweth right well.
15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
My substance was not hid from thee, when I was made in secret, and curiously wrought in the lowest parts of the earth.
16 Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
Thine eyes did see my substance, yet being unperfect; and in thy book all my members were written, which in continuance were fashioned, when as yet there was none of them.
17 Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
How precious also are thy thoughts unto me, O God! how great is the sum of them!
18 Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
If I should count them, they are more in number than the sand: when I awake, I am still with thee.
19 Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
Surely thou wilt slay the wicked, O God: depart from me therefore, ye bloody men.
20 Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
For they speak against thee wickedly, and thine enemies take thy name in vain.
21 Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
Do not I hate them, O Lord, that hate thee? and am not I grieved with those that rise up against thee?
22 Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
I hate them with perfect hatred: I count them mine enemies.
23 Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
Search me, O God, and know my heart: try me, and know my thoughts:
24 Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
And see if there be any wicked way in me, and lead me in the way everlasting.
