Psaltaren 139
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
For the Leader. A Psalm of David. O LORD, Thou hast searched me, and known me.
2 Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
Thou knowest my downsitting and mine uprising, Thou understandest my thought afar off.
3 Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
Thou measurest my going about and my lying down, and art acquainted with all my ways.
4 Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
For there is not a word in my tongue, but, lo, O LORD, Thou knowest it altogether.
5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
Thou hast hemmed me in behind and before, and laid Thy hand upon me.
6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
Such knowledge is too wonderful for me; too high, I cannot attain unto it.
7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
Whither shall I go from Thy spirit? or whither shall I flee from Thy presence?
8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
If I ascend up into heaven, Thou art there; if I make my bed in the nether-world, behold, Thou art there. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
If I take the wings of the morning, and dwell in the uttermost parts of the sea;
10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
Even there would Thy hand lead me, and Thy right hand would hold me.
11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
And if I say: 'Surely the darkness shall envelop me, and the light about me shall be night';
12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
Even the darkness is not too dark for Thee, but the night shineth as the day; the darkness is even as the light.
13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
For Thou hast made my reins; Thou hast knit me together in my mother's womb.
14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
I will give thanks unto Thee, for I am fearfully and wonderfully made; wonderful are Thy works; and that my soul knoweth right well.
15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
My frame was not hidden from Thee, when I was made in secret, and curiously wrought in the lowest parts of the earth.
16 Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
Thine eyes did see mine unformed substance, and in Thy book they were all written — even the days that were fashioned, when as yet there was none of them.
17 Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
How weighty also are Thy thoughts unto me, O God! How great is the sum of them!
18 Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
If I would count them, they are more in number than the sand; were I to come to the end of them, I would still be with Thee.
19 Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
If Thou but wouldest slay the wicked, O God — depart from me therefore, ye men of blood;
20 Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
Who utter Thy name with wicked thought, they take it for falsehood, even Thine enemies —
21 Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
Do not I hate them, O LORD, that hate Thee? And do not I strive with those that rise up against Thee?
22 Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
I hate them with utmost hatred; I count them mine enemies.
23 Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
Search me, O God, and know my heart, try me, and know my thoughts;
24 Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
And see if there be any way in me that is grievous, and lead me in the way everlasting.
