Psaltaren 139
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
Kuom jatend wer. Zaburi mar Daudi. Yaye Jehova Nyasaye, isenona kendo ingʼeya.
2 Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
Ingʼeya sa ma abet piny nyaka sa ma aa malo; adier, ingʼeyo parona gi kuma bor.
3 Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
Bende ingʼeyo yorega ma aluwo kod kuonde ma ayweyoe; yorena duto oyangoreni maber.
4 Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
Kata kapok wach moro owuok e dhoga to ingʼeye malongʼo, yaye Jehova Nyasaye.
5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
Ilwora koni gi koni mi iketa diere; adier, iseuma duto gi lweti.
6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
Rieko ma kamano lichna miwuoro, kendo otutna moyombo pacha.
7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
Dadhi kure eka apond ne Roho mari? Koso kanye ma daring adhiye mondo apondni?
8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)
Ka aidho e polo, to in kuno; ka aloso kitandana e bur matut, to in kuno. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
Ka aidho yamb kogwen mondo otera e tok nam komachielo,
10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
to kata kuno bende lweti biro telonae, kendo lweti ma korachwich biro maka motegno.
11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
Ka awacho niya, “Mudho biro ima adier kendo ler biro lokorena otieno,”
12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
to in mudho ok timni mudho kendo otieno rienyni ka odiechiengʼ, nimar mudho chaloni ler.
13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
In ema ne ichweyo dhanda maiye, adier, ne ingʼina maber gi ei minwa.
14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
Apaki nikech ne ichweya mongʼith kendo malich miwuoro; tijeni misetimo lich, kendo angʼeyo mano maber.
15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
Fuonde mag ringra ne ok opondoni, kane ochweya ei minwa, kane ochwe ringra e kama opondo,
16 Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
wangʼi ne oneno ringra ei minwa; ndalona duto e piny-ka ne ondiki chon gi lala, e kitabu mari kane pok kata achiel kuomgi obetie.
17 Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
Mano kaka pachi tutna, yaye Nyasaye! Mano kaka gingʼeny mokalo akwana kargi duto!
18 Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
Ka dine bed ni anyalo kwanogi, to dine giloyo kuoyo gi ngʼeny. Sa ma achiew to ayudo ni pod an mana kodi.
19 Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
Yaye Jehova Nyasaye, mad iyie ineg joma timbegi richo! Ayiuru buta, un joma rich chwero remb ji omakogi!
20 Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
Giwuoyo kuomi gi paro marach; adier, wasiki tiyo gi nyingi e yo marach.
21 Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
Donge amon gi jomamon kodi, yaye Jehova Nyasaye, koso donge ok awinjra gi joma chungʼ mondo oked kodi?
22 Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
Achayogi kendo aonge kodgi gi tich adier akwanogi kaka wasika.
23 Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
Nona, yaye Jehova Nyasaye, mondo ingʼe chunya; tema, mondo ingʼe pacha.
24 Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
Tim kamano mondo ineane ka nitie gimoro marach kuoma, mondo itera e yor ngima mochwere.
